Här kommer de berättelser som blev klara i tid.
Tre stycken skickade vi till Dan Höjer igår. Det var Melindas, Emma Ls och Emma Ws. Eleverna fick läsa alla färdiga berättelser och sedan rösta. Det står inga namn efter berättelserna.
Jag hade lite tekniska problem idag, därför kommer alla berättelser här nedan i en enda följd.
Läs och bli skrämda!!
Miranda
och Star
-Miranda.
Ja, det är jag. Jag är 15 år gammal, brunt långt hår och blå
ögon.
Mina
föräldrar är skilda och har varit det sen jag var 3 år. Tanken
var att jag skulle åka fram och tillbaka mellan mamma och pappa när
jag fyllt 7 år. Men pappa har fortfarande inte hittat någonstans
att bo. Å ärligt talat vet jag inte var han är överhuvudtaget. Så
just nu bor jag hos mamma.
Klockan
är fyra på morgonen och jag kan inte somna om. Så jag tar en
tidning från en hög på golvet. Jag går upp när klockan hunnit
bli sju.
Jag
klär mig, borstar håret, tvättar ansiktet, borstar tänderna och
sminkar mig lite lätt.
Det
är maj och jag går i nian.
Första
lektionen har vi matte med Nilla hon är ganska lik en kanin, långa
framtänder, stora spetsiga öron och älskar morötter. Därefter
har vi två pass svenska med Ingvar, rast, två pass historia, mat
och sedan ett pass engelska.
På
sista lektionen fungerade inget. Jag kommer verkligen inte ihåg
nånting av hur man gör när man pratar engelska.
Efter
skolan gick jag, Elin och Nellie till Bertils café. Dit går vi
alltid efter skolan så slipper jag mamma som klagar över all sin
ryggvärk.
Jag
tar en kanelbulle och en kopp kaffe.
Det
börjar bli mörkt och vi bestämmer oss för att gå hem. Elin och
Nellie går en annan väg. När jag går min tysta väg hem hör jag
något konstigt ljud. När jag vänder mig om för att titta ser jag
en staty som pratar med mig. Jag tittar ner, på stenen under statyn
står det Carl Abraham. Jag skyndar mig förbi och hör massor av
konstiga ljud inifrån biblioteket. Jag tittar mot biblioteket och
ser något konstigt, jo ett spöke! Jag springer så fort jag kan
vidare mot det gamla mejeriet. Där andas jag ut en liten stund.
Jag
går in i den gamla lokalföreningen. Där sätter jag mig ner i ett
hörn en stund. Jag tar upp min telefon och ska ringa till mamma. Men
då märker jag att telefonen är död.
Då
hör jag något konstigt klampande. Jag tittar mig omkring och ser
ett stort svart spöke, men det är ingen människa. Det är en häst.
-Hej,
jag heter Star, säger hästen. Vad heter du?
-Jjjjj....aaaagggg
heter Miranda, stammar jag.
När
vi lärt känna varandra så får jag rida hem på Star. Det tar lång
tid.
Efter
en stund hör jag att klockan slår 12. Då ser jag också att alla
träd, alla växter och alla djur börjar springa runt och skrika. De
skriker:
-Vad
gör ni här, demonerna kommer ju snart och tar er.
Jag
och Star förstår ingenting men efter en stund ser vi ett stort
svart hål komma upp. Det kommer också ut några svarta figurer
därifrån som kan flyga.
Det
är då jag förstår att allt bara är en dröm. Jag reser mig
hetsigt upp ur sängen och tittar på klockan. Klockan är redan
07.55. Vi börjar om 20 minuter!
Tina
Govu
Hej, jag är
Tina Govu. Jag har alltid varit mobbad för att jag är svart. Jag
har svart långt lockigt hår och är ganska mörk. Det här är min
berättelse om hur de slutade mobba mig.
Ylva är elak
mot alla som inte är som hon. Hon och hennes kompisar Hanna och
Kristin. De kallar mig en massa elaka saker som missfoster.
Du hör
inte hemma här, sa Kristin.
Nä inte i
Vinslöv i alla fall, sa Hanna.
Vinslöv det är
här vi bor. Det är en liten by mellan Kristianstad och Hässleholm.
Här finns allt, tågstation, blomsteraffär, klädaffär och
pizzerior. Jag gillar det. Det är bara det att det finns många
läskiga ställen, som det nerlagda mejeriet. När skolan är slut så
hittar jag några tior i fickan, så jag bestämmer mig för att köpa
en blomma till mamma. När jag kommer ut från Interflora så ser jag
min storasyster Navy. Hon går med sina kompisar och ser mig inte.
Jag följer efter. Jag gömmer mig smidigt bakom träd, buskar och
stora stenar. De lutar sig mot hjärtat vid järnvägen. Det börjar
regna. Jag springer in under mejeriets tak. Helt plötsligt blir det
mörkt ute. När jag går längre in snubblar jag över något och
skrapar upp händerna. När jag går längre in landar något som
låter som en metallbit framför mig. Jag sätter mig ner. Det börjar
åska.
En man går in
i fabriken. Efter en stund skriker en flicka. Det låter som ….....
Navy. Det hörs skott och skrik från andra tjejer. Navy hörs inte
längre. Jag tittar försiktigt in i ett fönster. Hanna, Kristin och
Ylva är också där och Navys kompisar. De är fastbundna med kedjor
i var sin stol. Navy ligger på golvet. Mannen går in i ett annat
rum. Jag öppnar försiktigt dörren. Jag ser hur mannen går ut en
annan väg.
Navy,
säger jag med lite darr på rösten.
Jag klarar
mig, spelade bara död, säger hon.
Men
träffade han dig?, frågade jag oroligt.
Ja här.
Hon håller upp
armen och jag ser att han träffade henne på högra sidan av
underarmen.
Mannen sa
att han skulle komma om en timme, sa Hanna
Snilleblixt,
säger jag och springer ner till smedjan som ligger på andra sidan
av vägen.
Vart ska
du? Lämna oss inte, skriker de efter mig.
På dörren
intill smedjan sitter en skylt där det står: Håll dig borta!
Jag sparkar upp
dörren med våld. Den går upp. Jag tar en såg. Jag springer allt
jag kan tillbaka in i mejeriet. Det tar bara några minuter att såga
av kedjorna. Vi springer till närmaste hus där vi stöter på
mannen. Vi brottar ner honom och ringer polisen som sedan griper
honom.
Nästa dag står
det i tidningen:
Tina
Govu hjälte! Räddar vänner
och
griper terrorist!
Tina Govu
satt under taket till Vinslövs mejeri
när hon
plötsligt hörde skrik och skjutande inne
från
mejeriet. Mannen som länge varit eftersökt
i hela
världen är nu gripen och döms till livstids
fängelse.
Mannen som heter Nillo Nakka har
hjälpt flera
terrorister i världen
Hanna Lindblad
en av gisslan:
En av gisslan skottskadades
-Det var hemskt
men om det inte hade varit för
lindrigt. Ingen annan
Tina så hade
jag nog inte stått här i dag. Så skön att
skadades men alla är
vara fri.
Chockade.
Mordet i Silosarna
Stephany och Molly var
bästa vänner, dom kalla varandra Steffy och Molle. Steffy hade
brunt rakt hår och blåa ögon, fräknar och hon målade alltid sina
naglar. Molle hade rakt blont hår och grön- blåa ögon och mörk
blåa glasögon, hon hade fräknar och om hon fick välja själv så
hade hon alltid slappa tröjor. Men Steffy hade helst tajta tröjor.
Båda var 13 år gamla och gick i sjuan. Dom var ute och cykla när
dom plötsligt såg en liten gul-vit katt som var helt mager och
smutsig. Båda blev förälskade i den lille katten. Båda ville ta
med sig katten hem så dom tog hem den till Molly. Tvättade den och
gav den mat. Eftersom båda ville ha katten så singlade dom slant om
vem som skulle få den. Molly vann och fick behålla katten. Steffy
blev jättearg och sa:
Hon cyklade genast hem.
Nästa dag i skolan
vägrade de att prata med varandra. Steffy pratade skit om Molly och
sa att hon var en djurplågare. Steffy sa också att det var Molly
som hade lagt katten där under ett träd och att hon sen fick dåligt
samvete. Sedan tog hon hem den i stället för att kunna mata sin
hund Hugo med katten.
Alla ville att Molle och
Steffy skulle bli vänner igen. Men de vägrade. Till sist efter allt
tjatande så bestämde de att de skulle träffas vid vid hjärtat och
gå till silosarna.
Den helgen träffades de
vid hjärtat lördag kväll klockan tio, då hjärtat börjat lysa.
När Molle kom till hjärtat satt Steffy och väntade på henne.
De gick tillsammans till
silosarna. Så att de kunde bli sams igen. När de kom fram sa
Steffy:
De kramades, men då tog
Stephany fram en kniv ur bakfickan och högg Molly i magen. Molly
fick en stirrande blick och fick ingen luft. Hon började skrika men
ljudet doldes av att bommarna gick ner vid tågrälsen.
Steffy drog kroppen över
golvet. Hon hörde gnisslet från glasskärvorna som låg på golvet.
Stephany gömde Molles kropp i något som en gång varit ett kontor.
När hon vände sig om såg hon en kille som stod och stirrade på
henne. Han hade antagligen sett allting.
Han börja springa och tog
upp en telefon. Han ringde polisen och berättade allt han sett. Han
sprang vidare och sprang ut på järnvägen. Han märkte inte att
tåget kom och blev påkörd.
Steffy såg när killen
blev påkörd och hon sprang bort till smedjan. Hon bröt upp låset
och sprang in och gömde sig i ett kontor som fanns där inne. Det
var kallt så hon använde de gamla kläderna som fanns där som
täcken och kudde.
Nästa morgon vaknade hon
av att någon bankade på dörren.
Steffy svara inte. När
hon trodde att polisen hade gått så sprang hon ut genom bakdörren
och hem till sin mamma som vänta i lägenheten. Stephany bodde med
sin mamma och pappa i en sliten lägenhet. Molly bodde i ett stort
hus som var gjort av rött tegel.
Dagen efter kom polisen
tillbaka och såg att bakdörren till smedjan var öppen. Dom gick in
och hittade rummet där dom hade sett en flicka. Där inne hittade
dom en kniv.
Stephany var väldigt
ledsen. Hennes mamma ringde till Mollys mamma och frågade om Molly
och Stephany var vänner igen. Mollys mamma svara att Molly aldrig
kommit hem efter i går. Hon trodde att Molly hade sovit över hos
Stephany.
Vet du var Molly är,
sa Stephanys mamma
Nej, när jag gick
hem så gick hon hem igår, sa Steffy
Sen ljög Steffy och sa:
- Jag vet inte mer
för jag sov över hos min pojkvän i natt.
Steffy ångrade det hon
gjort och ville bara inte leva mer utan Molle. Hon började umgås
med niorna. Hon började röka och ta droger. Sen blev det inte
bättre av att hennes pojkvän Eric gjorde slut.
Då ville hon bara dö så
hon försökte ta självmord. Hon tog en dunk bensin och hällde på
bensinmacken, satte sig där och tände fyr. Men hon fick dåligt
samvete och sprang hem precis när macken sprängdes.
Nu hade alla hört om
hennes självmordsförsök och hon vägrade gå till skolan. Tre
månader efter mordet hittade polisen kroppen där Steffy hade gömt
den. En vecka därefter blev det begravning. Steffy gick självklart
inte på begravningen. Hon hade alldeles för dåligt samvete
eftersom hon hade mördat Molly. Stephanys mamma ringde och sa att
Steffy inte kom för hon orkade inte vara på en begravning. Hon
sörjde så mycket, så hon vägrar att äta och gå ut från sitt
rum.
Tre veckor efter
begravningen gick Stephany till skolan igen. Hon slutade också va
med niorna och ta droger. Hon slutade också att röka. Hon började
hänga med rätt folk, men hon glömmer aldrig Molly och det
gnisslande ljudet som hördes när hon drog Mollys döda kropp över
glasskärvorna som låg på golvet i silosarna.
Ett år efter mordet så
kommer dom på att det var Stephany Hammar som mördade Molly
Sandberg. Steffy får gå på många rättegångar och hon erkände
att hon mördat Molly men hon ångrar sig jätte mycket. Hon fick bo
på ungdomsanstalt men kom därifrån med hjälp av niorna som hon
hängde med förr. Hon mådde mycket bättre efter två år men kunde
fortfarande inte glömma vad hon gjort mot Molly och hennes sörjande
föräldrar.
Hon fick tillbaka sin
pojkvän och gick och la blommor på Mollys grav varje dag.
Morden på Furutorp
Det var en fin
och varm dag i den fina lilla byn Vinslöv. Det var måndag och ett
lik hittades i hjärtat vid Japhes. Det tyckte Anders var mystiskt.
Han ringde till Erik.
Erik sa att han också
tyckte att det var mystiskt.
-Vi åker dit,
sa Anders.
- Ja men vi
måste ringa till Kristoffer först.
Det tyckte Erik
också att dom skulle.
Dom åkte dit
allihopa. De såg att det fanns fotspår efter någon som varit där
väldigt tidigt i morse. Det var då Lars blev mördad.
-Detta är helt
galet sa Kristoffer.
-Tänk att det
finns en eller flera mördare i byn.
Vi åkte till
polisstationen. Där sa dom att vi kunde hjälpa dom att ta fast
boven genom att lista ut vem det var som hade mördat Lars.
-Det vill vi
gärna, sa jag till polischefen och han blev glad för att stadens
bästa detektiver ville hjälpa honom att ta fast mördaren.
Vi gick till
statyn som föreställer grundaren av byn Vinslöv.
Vi hittade
inget men vi upptäckte att den var ihålig. Vi försökte att öppna
den så att vi skulle få se vad som fanns där inne. Det gick inte
så vi cyklade till polisstationen och sa att vi behövde hjälp.
När vi kom
tillbaka till statyn försökte vi allihop med att bryta upp den. Det
gick inte. Då sa jag:
-Det är
lönlöst, vi kommer aldrig att få upp den.
Just då
ramlade jag på en gren och statyn öppnades.
Det fanns en
spak som vi drog i och en lucka i marken öppnades.
I hålet såg
vi en trappa som vi gick ner för. När vi var nere fick jag ett slag
i huvudet så att jag svimmade. När jag vaknade, såg jag en massa
vapen runt omkring mig och jag var bunden i en stol.
Jag försökte
ta mig loss men det gick inte.
Helt plötsligt
hittade jag en kniv i min ficka som jag skar upp repen med. Jag gick
ut ur rummet.
Jag gick ut i
korridoren och såg en grupp med folk som alla hade var sitt vapen i
handen. En av dom avfyrade ett skott mot mig. Han missade och jag
började springa mot slutet av korridoren. Där såg jag en stege som
jag klättrade uppför. Ett skott avfyrades igen och träffade mitt
ben.
När jag kom
upp befann jag mig i den gamla lokalföreningen. Jag visste nu att
det fanns en maffia i byn. Jag gick till biblioteket för att hitta
någon bok om en maffia. Men när jag kom dit hade det brunnit ner
till grunden. Jag visste vad som hade hänt. Maffian hade satt fyr på
biblioteket medan jag hade varit i rummet med alla vapnen.
Nästa dag var
jag på sjukhuset och blev bedövad så att läkarna kunde dra ut
kulan ur benet på mig.
När jag kom
hem så läste jag i tidningen att det har begåtts mord på fyra
elever på Furutorpskolan och skolan var bombhotad.
Jag cyklade
till polisen för att säga att det finns en maffia i staden.
När
polischefen fick höra detta blev han rasande. Han sa att han skulle
fånga alla. Han frågade var deras högkvarter var. Jag sa att jag
trodde att det låg under brandstationen.
Polisen ringde
till det Svenska försvaret och bad om förstärkning. Vi åkte alla
till brandstationen för att ta fast maffian, men dom var inte där.
Vi började leta efter ledtrådar och vi hittade en igenmurad dörr.
Militärerna släpade dit en vagn full med TNT som vi sprängde upp
dörren med. Det var rummet som jag hade vaknat i. Där satt en
medlem från maffian som höll i en knapp. Han tryckte på knappen
och vi hörde ett brak. Det var från Furutorp.
Vi tog
maffiamannen till stationen och försökte tvinga honom att säga var
resten av maffian var. Han vägrade säga något.
Den natten
drömde jag att jag var i rummet och såg maffian. Då kom jag på
att maffian säkert gömde sig i den gamla lokalföreningen.
Jag tog genast
min cykel och cyklade till stationen och sa vad jag visste.
Då såg jag
att Kristoffer och Erik redan var där, för att lista ut var maffian
fanns.
Jag skyndade
mig att säga vad jag hade klurat ut.
Sedan åkte vi
till den gamla lokalföreningen för att se om jag hade rätt.
Vi sprängde
upp en dörr. Soldaterna började skjuta och där var maffian.
Vi tog alla
till stationen och gav dom livstid fängelse. Sedan åkte jag hem och
sov.
Nästa dag stod
det i tidningen:
Mästerdetektiverna
har gjort det!
Maffian
sitter inne.
Sedan cyklade
vi till Ica och köpte var sin glass.
Grusmysteriet.
Tobias
var ute och gick. Han hade brunt hår, röd tröja, vanliga jeans och
han var föräldralös.
Plötsligt
när han gick förbi sandboxen vid brandstationen märkte han att där
saknades ett sandkorn.
Tobias
fick panik och sprang hem och darrade. Tobias hus låg bredvid kullen
(Suran) och det var precis bakom skolan, så det var inte långt att
gå.
Tobias
bestämde sig för att ta reda på var sandkornet hade tagit vägen.
Han
började leta vid den gamla lokalföreningen. Där såg han inget.
Men när han gick ut såg han en igenmurad dörr med två metall
pinnar som stack ut där uppe. Han tog tag i pinnarna och drog.
Inget
hände. Det är nog inget speciellt tänkte Tobias. Men plötsligt
öppnades en portal! Han steg in i portalen och kom till en mystisk
plats som såg ut som i ett avlopp. Det stank som död råtta och han
kunde höra vatten droppa från taket. Tobias var väldigt rädd. Sen
fortsatte han framåt. Han märkte att han var under marken. När han
gick längre fram hörde han att lava forsade någonstans och
tillslut såg han ett fall av lava som rann ner i ett hål.
Plötsligt
hörde han ett skratt och sen tog någonting tag i honom och kastade
ner honom. Som tur var så kom han ner i hålet och inte i lavan. Han
landade på något mjukt äckligt och slemmigt. Han testade att slå
ner i marken och sen lät det som om ett monster skrek honom i örat.
Han
sprang allt vad han kunde. Men det var så mörkt så att han inte
märkte att han plötsligt ramlade ner från ett stup. Han svimmade
och när han vaknade såg han att han var i fängelse. Plötsligt såg
han sandkornet! Han tog det och sparkade ner väggen. Sen sprang han
allt vad han kunde. Han hörde att någon jagade honom men det
struntade han i. Nu såg han portalen 100 meter bort men det som
jagade honom kom närmre. Han fortsatte att springa. Nu kunde han
till och med höra saken andas och zoooom så var han inne i portalen
och så var mysteriet löst.
Mysteriet med spöktåget
Hej jag heter
Jesper, jag är 12år. Jag bor i slutet av Vinslöv. Jag har brunt
kort hår, blå tröja, gråa jeans och svarta skor. Jag har matte nu
och det är jättetråkigt.
Några timmar
senare. Skönt att gå hem men jag undrar var Karl är. Han är inte
sjuk och han är inte hemma. Men,
-Hej Alma. Hur
har du det?
-Bara bra, hur
så?
-Din bror är
ju inte hemma. Är du inte ledsen.
-Jo jag är
ganska orolig.
Alma är en
klasskompis till mig. Hon har långt svart hår och blå ögon.
Vi gick till
fontänen för att prata lite.
-Har du hört
om spöktåget frågade Alma.
-Nej svarade
jag.
Men när hon
skulle berätta slutade vattnet spruta ur fontänen. Istället kom en
kuslig dimma upp ur alla rören och slingrade sig fram till
tågstationen. Plötsligt stod där ett mystiskt tåg och Alma bara
stirrade.
-Spöktåget sa
hon med darrig röst.
Jag räknade
upp till 9 spöken. Sen körde tåget iväg och försvann. Efter det
gick jag och Alma till smedjan. När vi kom fram såg vi en massa
korpar runt smedjan. Alla korparna stirrade på oss med ögonen
fyllda av hunger. Alla korparna flög mot oss. Jag kände hur deras
näbbar hackade mot min hud och klorna slet av huden. '
-Vad håller
dom på skrek jag.
-Jag vet inte
sa Alma.
Jag letade i
min väska om jag hade nåt att använda mot korparna. Då kände jag
det jag behövde. Sprayflaskan jag fått av mormor. Hon hade sagt att
den gör så fåglar inte kan flyga på en stund. Jag sprayade och en
doft av salt spred sig och korparna slog i marken med en duns.
-Vad är det?
-En blandning
mormor gjort!
-Men nu går vi
innan dom kan flyga igen.
Men när vi kom
in i parken såg vi 9 spöken och en av dom hade lockhatt.
-Vad är det ni
vill frågade Alma.
-Inget. Vi är
passagerare på spöktåget.
Och arbetar
också ut vår ända kunde Carl Abraham Bergmans mörka sida. Finns
det passagerare på spöktåget? Men Carl Abraham Bergman är ju
Vinslövs grundare.
-Krax krax.
-Alma nu är
det bäst vi sticker innan korparna kommer och använder oss som
tuggodis.
Senare.
-Tur att dom
inte kom ikapp oss.
Men alla
blommor är döda. Konstigt Interflora har ju aldrig nån död
blomma.
-Jag tycker vi
ska ta reda på lite mer om Carl Abraham Bergman.
Nästa dag vid
den gamla lokal föreningen.
-Hittat nåt?
-Nej du då?
-Samma här.
Varför är det svårt att hitta nåt om Carl Abrahams mörka sida?
-Vet inte!
-Hjälp!
-Vad var det?
-Vet inte!
-Hjälp
snälla hjälp mig nån!
-Det
är Karls röst. Men var är han?
-Det
kommer härifrån!
-Va?
Det är ju ett jättelitet hål! Hur ska vi komma in?
Det
är tillräckligt stort och vi har ficklampor.
-Men
Karl vad har hänt? Du har ju en massa bitmärken överallt! Vad
har gjort det här?
-Det var en
råtta! En jätteråtta med skelett rustning! Jag försökte sparka
den i huvudet men min fot studsade bara!
-En jätteråtta
med rustning har aldrig hört talats som.
Nu när Karl är
fri ska han vara på sjukhuset några dagar.
-Ska du
verkligen vänta på spöktåget?
-Ja jag fick ju
en fribiljett av spöket med hatten.
-Vad stirrar du
på?
Alma pekade och
Jesper vände huvudet mot den öppna tågdörren och såg en
jätteråtta med skelett över kroppen. Jesper såg att ögonen var
fyllda med hat. En liten kedja satt om halsen och hölls av Carl
Abraham Bergmans mörka sida! Verkar som det är matdags.
-Anfall! Råttan
öppnade munnen och hoppade på oss.
Snabbt tog
Jesper fram flaskan och avfyrade en stråle saltvatten som träffade
råttan mitt i munnen. Råttan föll stendöd till marken.
-Nej vad har ni
gjort med min råtta.
Plötsligt
försvann Carl framför deras ögon och spöktåget också.
Mysteriet!!!!
Det
var en sen kväll i Vinslöv och Matilda var på väg hem från
innebandy-träningen. Hon gick förbi statyn nere vid
järnvägsstationen när det plötsligt rörde sig i busken. Hon
sprang så fort därifrån så hon till och med sprang omkull en
gammal man med käpp. Han lyfte sin käpp och skrek åt Matilda på
något konstigt språk som hon inte förstod. Hon fortsatte att
springa därifrån. När hon kom hem var det dags att gå och lägga
sig så hon gick och duschade, borstade tänderna och tog på sig
sitt nattlinne.
Nästa
dag vaknade hon av att det skramlade nere i köket. Hon gick sakta
ner men när hon kom ner till köket så var där tomt. Mamma och
pappa var ju på jobbet så dom kan det inte ha varit. Matilda blev
lite rädd så hon sprang upp och tog på sig sina kläder och sprang
ut. När hon kom ut stötte hon på sin bästa kompis Amanda.
-Hej,
skulle inte vi spela minigolf idag?
-Jo
just det. Jag ska bara springa in och hämta pengar. Jag kommer
strax.
När
dom hade kommit in i Hedbergshuset gick dom ner i källaren och
började spela. När dom var klara var det mörkt ute och dom skildes
åt vid smedjan i Vinslöv. Matilda hörde något vid dörren, nästan
som om någon skrapade på dörren. Hon gick närmre och såg
skrapmärken på dörren och sen plötsligt dunkade det till i
dörren. Hon flög bakåt och såg någon springa ut genom bakdörren.
Hon
gick till sin pappas gamla jobb. Det låg bara över vägen och hette
mejeriet. När Matilda gick där såg hon en massa krossade rutor och
dörrarna knarrade. Plötsligt såg hon ett stort hål i vägen. Hon
gick närmre och tog tag i en sten och kastade ner den för att se
hur djupt det var. Det gick 10 sekunder, 20, 30 sekunder och pang så
landade den på marken.
Hon
vände hon sig om och såg silosarna som fanns uppe i taket. Hon såg
det droppa blod. Matilda ville springa därifrån men samtidigt inte.
Matilda bestämde sig för att samla ihop sina bästa kompisar och
försöka reda ut detta mysteriet.
Matilda
ringde till sin ena allra bästa kompis Amanda, men hon kom inte
fram. Till sist gick det att komma fram till Maja och hon sa att
Matilda kunde komma hem till henne och berätta vad som hade hänt.
Matilda gick till Maja. När hon kom fram till Majas hus släppte
Maja in henne. Maja sa att Matilda skulle gå upp på hennes rum och
vänta, för hon skulle fixa något att äta. Matilda gjorde som hon
sa och gick upp och satte sig i hennes säng. Hon tänkte ut vad de
skulle göra för att lösa fallet.
Det
ringde i Matildas telefon. Hon svarade och det var en man som pratade
till henne. Hon visste inte vem det var som ringde till henne men hon
lyssnade ändå.
-Halllåååååå!!
-Vem
är det som ringer?
-Det
behöver du inte bry dig om!
-Nehe
då lägger jag på då!
-Vågar
du det? För du vet dina kompisar som inte svarade när du ringde
till dom.
-Ja
de vet jag.
-Dom
har jag här hemma hos mig!
-Det
menar du inte! Hur ska jag göra för att få dom tillbaks??
-Du
ska kolla huset mitt emot Majas.
-Du
menar Sebastians hus?
-Ja
det kan det vara.
-Mm
sen då.
-Vänta
lite det finns fler grejor du ska göra!
-Okej!!!
-Titta
i garderoben!
-I
Majas garderob?
-Det
sa jag inte bara titta i garderoben!
Matilda
gick sakta mot garderoben på Majas rum. Hon öppna den sakta. Där
var ju ingen där inne mer än Majas kläder.
-Du
ljög ju! Här finns ju ingen!
-Jag
sa aldrig att jag var i din garderob.
Matilda
vände sig om och kollade mot Sebastians hus. Ut ur hans garderob
flög en man med en kniv i handen och en konstig dräkt på sig! Han
stack ihjäl Sebastian med kniven mitt framför Matildas ögon.
Mannen vände sig om och kollade på Matilda. Han tog upp telefonen
och sa i hennes öra:
-Du
står säker Mtailda. Tack vare din pappa!
-Vadå
vad har hänt med honom?
-Jag
och han har varit bästa kompisar i fängelset.
-Vadå
fängelset? Han har inte suttit i fängelset. Han var på sjukhuset
för att han hade fått en hjärnskakning.
-Då
ljög han för dig!
-Var
är han nu då?
-Han
är i himlen för gott.
-VA!
-Han
ville sluta med att gå runt och mörda folk. Det sa han till mig så
jag sköt honom.
-Du
är helt ….sjuk!
-Du
kan säga vad som helst men jag tänker inte döda dig för det.
Matilda
la på och gick ner i köket för Maja hade varit iväg ganska länge.
Hon
öppnade skafferiet och då ramla Maja ut med en kniv i huvudet.
-Aaahhh,
skrek Matilda!
Hon
sprang till polisen och berättade allt som hade hänt. Polisen
hittade hennes mamma och de sattes in på ett särskilt hem som
vaktades av militärpoliser. Där levde dom tills de fick reda på
att han som mördade Matildas pappa hade dött.
Mördaren
hette Frans Bolur och var en fransk man som dog när han var 63 år.
Av självmord stod det i tidningen.
När
detta hände var Matilda 17 och mamman var 42 år.
Statymysteriet
Erik är ute
och cyklar i Vinslöv. Det är så mycket läxor och saker man ska
hålla reda på hela tiden så det är lugnande att bara ta en
cykeltur. Erik cyklar till den gamla statyn som ska föreställa
Vinlövs grundare Carl Abraham Bergman. Han läser texten högt och
när han har läst färdigt ser han att det börjar glöda i ögonen
på statyn. Helt plötsligt börjar samma ljus komma från en brunn
som är närheten.
Varningssignalerna
plingar ovanligt snabbt. Sen 5 sekunder senare slutar det. Erik blir
så rädd att han ramlar omkull. Precis när Erik ska cykla hem igen
ser han en explosion av samma ljus som förut från gamla
lokalföreningen. Erik cyklar allt vad han kan dit. Han tittar in
genom ett fönster. Det finns bara skrot där inne. Men Erik känner
på sig att det är något konstigt som håller på att hända i
Vinslöv.
Han ser ett
litet hål i väggen. Erik klättrar in genom hålet. När han kommer
in är det alldeles mörkt där. Men han ser ett litet ljus långt in
i gången. Han kryper igenom hela gången och när han kommer fram så
ser han att ljuset han såg var en liten glödlampa. Han går upp för
en trappa och när han har kommit halvvägs så tittar han upp och
ser att hela byggnaden är tänd. Märkligt, tänker han. Denna
byggnaden har ju varit öde mycket länge.
Han går upp
för alla trapporna och när han har kommit upp till högsta våningen
ser han ett spöke med likadant ljus som alla märkliga ljusen han
såg innan. Erik är så rädd att han inte kan röra sig. Men när
spöket vänder sig om och tittar på Erik, inser han att han måste
springa. Precis i det ögonblicket som Erik ska vända sig om och
springa ser han spökets ansikte. Det är Carl Abraham Bergman. Men
Erik bryr sig inte. Han vill bara komma ut ur byggnaden. Spöket
jagar honom och han får tag i Eriks axel. Erik känner att han
vibrerar. Men det gör bara att han vill komma ut ännu mer. När han
kommer ut ur hålet märker han att det stängs. Erik springer till
sin cykel och cyklar så fort han kan hem igen.
Nästa morgon
är Erik jättetrött. Han har inte sovit någonting den natten. Erik
har försökt att förklara för sina föräldrar men dom trodde inte
på honom. Han var så klart livrädd för spöket. Men han är
tvungen att lista ut vad som händer i Vinslöv. Erik kommer ihåg
att det märkliga ljuset lyste i en brunn i närheten av statyn. Han
går till brunnen och öppnar brunnslocket, men det finns inget där.
Erik cyklar hem igen. Han försöker komma på hur han kan komma in i
den gamla lokalföreningen. Eftersom hålet har stängts kan han inte
gå den vägen. Han tänker på det hela dan. Sen kommer han på det.
När han hade läst statyns text så hade allt ljus kommit. Erik
cyklar ner till statyn och läser texten. Då händer samma sak igen.
När det lyser i brunnen springer Erik dit. Nu när han lyfter på
brunnslocket är det en hemlig tunnel där. Erik går igenom hela
tunneln och han kommer in i en källare. Där ligger en massa pengar,
cyklar, datorer, böcker och tre bilar.
Erik kommer på
att han har läst i tidningen att det var jättemånga stulna grejer
i Vinslöv. Det måste vara Carl Abraham Bergmans spöke som har
stulit allt.
Erik springer
upp för alla trappor och högst där uppe står han igen. Men den
här gången är inte Erik lika rädd. Spöket skriker åt honom men
Erik är inte rädd. Han frågar spöket varför han har stulit alla
grejer. Carl Abraham Bergmans spöke säger att det är ingen som
bryr sig om mig.
-Jag sitter i
min staty och väntar på att någon ska läsa min text så jag kan
komma ut, men ingen bryr sig. Det är därför jag har stulit alla
grejer. Det var därför jag jagade dig igår. Jag ville inte att du
skulle gå. Jag ville bara ha en vän.
-Men om jag
blir din vän och läser din text så du kommer ut ibland. Lovar du
då att sluta stjäla?
-Ja, sa Carl
Abrahams spöke.
-Okej, då blir
vi vänner, sa Erik.
Handen på hjärtat.
Hej, jag heter
Lollo Nergedy. Jag kommer egentligen från Italien men jag blev
adopterad hit till Sverige när jag var 3 år. Jag är 16 år och har
en bästis som heter Maja. Jag ska berätta vad som hände för 3 år
sedan.
-Men stick ut härifrån
Fanny!
Fanny är 10 år och hon
är min lillasyster. Mamma var på ett möte i Stockholm och skulle
inte komma hem förrän om 2 dagar. Pappa var i Göteborg och skulle
också komma hem om 2 dagar. Fanny skulle iväg till Nilla så Maja
kommer hit om 1 timme.
-Jag sticker nu, ropade
Fanny till mig.
-Okej ska du till Nilla
nu?
-Ja, hej då.
-Hej då.
Nu var det bara jag kvar
men jag går nog till Maja och ser om hon kan komma nu.
Jag låste dörren och
började gå till Maja. Efter ungefär en kvart stod jag vid Majas
dörr.
”Andersson” stod det
på dörren. Jag ringde på klockan och det var Majas mamma Marie som
öppnade.
-Lollo, sa Marie. Du vill
nog träffa Maja?
-Ja tack.
Jag hörde Maja komma
nedför trappan.
-Hej.
-Hej.
-Vill du komma till mig
nu?
-Visst ska bara upp och
hämta mina grejor.
-Okej.
Maja hämtade sina grejor
och vi gick hem till mig. Vi lämnade grejorna hos mig och vi gick
ner till byn och handlade glass. Vi satte oss på en hjärtformad
fåtölj och där låg den, Handen på hjärtat. Vi undersökte
handen och såg att det var en kvinnas hand.
-Maja kom du ihåg vad
Harry sa till oss i skolan i fredags?
Vi gick till Carl Abraham
Bergman.
-Han sa ju att Carl
Abraham Bergman var en seriemördare och att det var 30 år sedan han
dog och att det kommer att vara en otursdag för den som hittar
handen!
-Det gjorde ju vi!
-Jag vet.
Vi tittade över till
loppisen och såg ett huvud sticka upp. Vi blev rädda och sprang in
till biblioteket. Vi läste några böcker och tog 2 böcker var och
skulle låna. Silja som var bibliotekarie där var inte där. Vi
kollade bakom disken. Där var det blodspår. Vi gick ut och kollade
ut till Smedjan. Där såg vi att det var någon som kollade på oss.
Vi gick dit och kollade men där var ingen. Vi gick bakom smedjan och
kollade. Vi hörde att det var någon som sprang bakom oss för den
sprang på glasskärvor. Vi kollade och såg en skymt av personen. Vi
gick till det stora huset som var helt öppet bredvid smedjan. Vi
hörde rassel vid väggen. Där hängde köttben. Det var ett
fyrkantigt hål vid min fot. Där var ögon som kollade på oss. Vi
blev rädda och gick där ifrån. Vi gick till parken och det började
bli mörkt. En massa korpar satt i träden och skrek till varandra.
Vi gick till stigen och började gå ut till byn igen. Det var
lägenheter precis där vi gick. Vid sidan av lägenheten var det
skrapor och repor. Vi kände på det och det kändes som om det var
nyrepat. Vi sprang nästan hem till mig och såg att det låg en lapp
på köksbordet.
Där stod det:
Kom
till handen på hjärtat igen.
Vi
vågade knappt gå dit men vi gjorde det iallafall. Det låg en ny
lapp på Hjärtat. Där stod det:
Sätt
er.
Vi
gjorde det och efter 10 sekunder hoppade Mamma, Pappa, Harry, Fanny,
Nilla och massa andra fram och ropade: April April.
-Hur
kunde vi glömma den 1 April Maja, sa jag till Maja.
-Det
vet jag inte Lollo.
Vi fick ett gott
skratt och undrade hur de kunde göra alla blodspår, köttbenen och
handen. Harry sa att det var enkelt. Det var bara att ringa en
specialist som fick göra så att handen, blodspåren och köttbenen
såg verkliga ut. Vi gick hem till mig och fikade. Det var en läskig
men rolig dag.
Hjärtan
Zayn kommer ihåg varenda
sekund av dagen då han såg hjärtat. I vanliga fall brukar han inte
vara rädd, men att se ett riktigt hjärta på en plastfåtölj mitt
i byn, det gick inte. Fåtöljen är röd och liknar ett hjärta.
Zayn hade varit ute och
gått i byn och var på väg till hjärtat för att äta sitt godis.
Han skulle möta sin bästa vän Drew där men han var inte vid
hjärtat. Zayn tänkte inte så mycket på det förrän han kom hem
och kunde ta det lugnt. För i byn vågade han inte va mer när det
var mörkt. Det var ingen skola imorgon så han kunde inte se om
någon saknades och ringa vågade han inte för tänk om någon okänd
svarade och sökte upp honom.
Usch! Han hade bara drömt
massa mardrömmar hela natten. Om att Drew var död, om att han själv
var död, om att hans lärare ”påsen” var mördaren (han har typ
utåtstående ögon som är helt blodsprängda), om att hela hans
familj var döda. Men den sista går ju inte för det låg ju bara
ett hjärta där... eller?
Men det kunde ju lika
gärna vara ett djurhjärta. Såklart att det var ett djurhjärta, va
töntig han var. Det var ju bara fantasin som lurade honom.
Han gick upp och åt
frukost, men han fick inte ner något. Det där hjärtat var ju
äckligt! Och varför skulle man lägga ett hjärta där? För att få
andra att äcklas och bli rädda för att gå ut.
Han går och lägger sig
igen och vaknar inte förrän väckarklockan ringer dagen efter. Idag
ska han till skolan så nu börjar allvaret igen, nu måste han sluta
tänka på hjärtat. Han ska till skolan och bara vara tyst men ändå
snacka så mycket som vanligt (vilket är mycket), men inte om det.
Han ska inte ens säga något till Drew. Han tar på sig sin blåa
t-shirt och sina svarta, slitna jeans, borstade det axellånga svarta
håret, tog en macka och sticker. Första lektionen är matte och det
är lika med tråkig. Han kommer ingen vart och får massa läxa. Tre
sidor matte + glosor + svenska + so + no = mycket. På slutet av
skoldagen är väskan skittung, men Nils får skjutsa den eftersom
att han har cykel och bor på samma väg som Zayn. Nils är snygg och
har alla tjejer efter sig och allt han gör är skryter. Det är
egentligen ingen annan än tjejerna som gillar honom. Men han kan
vara schysst om man är själv med honom. Nu är han den coola killen
med alla tjejer. De flesta tror att om de är med honom blir dom
jättecoola. Han frågar om de ska hänga och Zayn har ju inget annat
än läxa så det går väl bra om de gör den. Och genast blir Nils
schysst och det går att snacka med honom. När det går förbi en
tjej drar han sig i den tjocka lockiga håret. Zayn bara tittar på
honom och skrattar. Han tittar tillbaka precis som om vadå.
På vägen får de gå
förbi fåtöljen där hjärtat låg, men nu är allt uppstädat.
Zayn stannar till och blir yr. Nils frågar vad det är men Zayn
säger att det är okej och de fortsätter att gå. Tre minuter
senare sitter de vid Zayns köksbord och äter, men Zayn är nästan
helt borta igen. Tänk om det var Drews hjärta, han var ju inte i
skolan. Men det hade väl stått i tidningen om han var försvunnen?
-Nu ser du så konstig ut
igen! Sa Nils, du bara försvinner hela tiden!
Zayn svarade inte utan
bara tittade ut genom fönstret.
De dukar undan och går
till Zayns rum. Han plockar upp sina böcker och de börjar plugga.
Nils säger att han inte har någon läxa men det är klart att han
har, han vill bara inte göra den. Nils går hem vid 16.00.
Då kan Zayn gå ut för
att kolla om det är något konstigt vid hjärtat. Han ser något
springa över vägen men vet inte riktigt vad. Figuren springer i på
biblioteket och sen ser jag inte mer för då kommer det något
konstigt ljud från smedjan. Det låter som när en katt mjauar men
värre. Eller kanske inte som när en katt mjauar utan när en katt
skriker. Han ryser men fortsätter att gå ner till hjärtat.
Bommarna går ner bakom honom.
Det låg ett hjärta där
på fåtöljen. Idag igen. Men idag sprang han inte för livet utan
stannade för att kolla. Visst det var ju riktigt äckligt men han
måste. Hjärtat låg på exakt samma ställe som igår. Men varför
låg det inget där när både Zayn och Nils gick förbi? Han provar
att gå in på biblioteket eftersom att han vet att det är öppet
och för att han såg figuren springa dit. Det är låst men en
bibliotekarie kommer och öppnar för honom. Det är den snälla och
glada bibliotekarien som öppnar. Men idag är hon ganska sur och hon
ser rädd ut. Zayn frågar om hon sett något konstigt. Men då säger
hon inget. Då blir Zayn ännu mer rädd. Tänk om det är en söt
blondin som går rundor och mördar folk! Usch! Så får han inte
tänka, han behöver ju inte ens lägga sig i. Polisen vet nog vad
som händer, de har nog tagit mördaren.
Han går och lånar
VM-sommar sen drar han hem.
Drew var inte i skolan
dagen efter heller och inte resten av veckan heller. Han svarar inte
i telefon eller på sms. Men det kan ju vara någon från någon
annan klass som har dött, eftersom det är en borta från varje
klass. Men det är ju lika hemskt ändå. Zayn går ensam hela tiden
för Nils vågar han inte gå till och fotboll pallar han inte. Han
sköter skolan och slipper läxor men när han kommer hem är han som
om han inte sovit på flera dagar. Han går ner till hjärtat varje
kväll och varje kväll ligger där ett hjärta, men aldrig när han
går hem från skolan.
Två veckor går, tre
veckor går och när det gått fyra veckor står det i tidningen att
en Amanda Johansson i åttan, klassen över Zayn, har försvunnit och
hittats död vid den gamla lokalföreningen (silosarna). Amandas
föräldrar visste att hon inte var så livsglad, men de trodde
aldrig att hon skulle begå självmord. Och ingen kunde fatta att det
var hon eftersom hon var den gladaste, snällaste, coolaste,
snyggaste och smartaste på hela skolan. Dagen efter att det hade
stått i tidningen var alla tillbaks i skolan. Zayn berättade för
Drew om hjärtat och om vad han trodde, men han visste att hjärtat
hade varit i Amandas kropp när polisen hittade henne.
På kvällen när han
skulle gå och lägga sig satt det någon i hans säng. En lång,
smal blondin med långt hår. Hon vände sig om. Det var Amanda som
satt i sängen och log.
-Men, men, men? Stammade
han.
-Nej, jag lever inte och
ja, du ser rätt, sa hon glatt.
Vad gör hon här? Hur kan
hon vara här?
-Hur kan du sitta här?
-Det är min ande som kom
för att berätta sanningen för dig, svarade hon.
-Okej?
LÄSKIGT!
-Kommer du ihåg det
hjärtat som låg på hjärtat?
Zayn rös.
-Det var mitt!
Hur?
-Snälla prata! Jag
gillar din röst!
-Mm!
-Jaja, bättre, sa hon,
jag la mitt hjärta där och visste att det bara var du som kunde se
det.
-Men varför la du
hjärtat där?
-Det var mitt försök
att berätta att jag älskar dig!
Han rodnade.
-Jag tänker gå nu och
jag lovar att tänka på dig. Kan du vara snäll och tänka på mig
också?
-Okej! lovade han.
-Tack!
-Varsågod.
-Säg inget till någon,
viskade hon.
Sen böjde hon sig fram
och pussade honom på kinden sen försvann hon.
Dagarna efter var nästan
allt som vanligt med Zayn. Han tänkte på Amanda precis som han
lovat, men han var inte alls frånvarande. Zayn och Drew började
hänga med Nils. Nils slutade vara det allra coolaste och började
spela fotboll med Zayn och Drew istället.
Han säger att idag ska alla skriva en roman på 500 sidor. 
Stort tack för dessa inspirerande dagar, som gett våra elever ett rejält uppsving i sitt skrivande.
