Höjer är fantastisk!

Vilken inspirationskälla för eleverna och personalen.

Dan kommer in i klassrummet som en frisk fläkt. Full av positiva tankar och ord som han levererar till oss som är där. Han börjar med att fråga hur vi haft det sedan han var hos oss för en månad sen.
Han har läst berättelserna vi skickade till honom och han öser beröm över dessa berättelser. Han säger sig märka att vi gjort besök ute i byn för att komma med ideer till platser och personer.

Han säger att idag ska alla skriva en roman på 500 sidor.
VA!

Dan visar eleverna en bild på en kvinna. Han vill veta vem hon är, vad hon heter, var hon bor. Hur trivs hon med livet, hur gammal är hon... kort sagt: Han vill veta allt.
Först är eleverna lite avvaktande, hur ska de kunna veta?
Sen kommer de igång. Dan skriver slarviga stödord på tavlan.
Hon heter Jessica, är från Indien, har 5 barn. Är gift med en man som slår henne, hon gifte sig med honom för att han har pengar och magrutor.

Han plockar fram ännu en bild med en annan person, samma sak händer igen. Nu går det lite fortare att "måla" upp personens liv och egenskaper.

Eleverna får vars en bild. De ska skriva ner allt om personen på bilden. Men de får inte använda hela meningar, bara stödord.

Dan lever lite på att överraska. Han avbryter eleverna i deras skrivande och plockar fram en liten burk. Han luktar på innehållet.
-Det luktar bajs!
-Var kan det lukta bajs?
-I en kohage! I Vinslöv.

Nu ska personerna (från tavlan) träffas, i denna kohage i Vinslöv.
Varför åker de dit, hur träffas de, vad händer.

Eleverna får fortsätta att skriva 2 och 2. Nu ska deras personer träffas.
Eleverna får en lite burk att lukta i. Öh-bajs, mm-tandkräm, senap, kaffe är några av de dofter jag hör det pratas om.

Det är sällan tiden går så fort. Ingen frågar efter lunch och alla är djupt engagerade.

Tiden är slut och Dan går igenom allas berättelser muntligt inför hela klassen. Ställer nya frågor om varför och hur. Får eleverna att tänka snabbt och motivera en del av det de säger. Vi drar över på tiden med 15 minuter men vad gör det? Alla vill ju höra alla berättelser.

Vilka fantastiska 75 minuter.

Innan Dan åker hem på eftermiddagen har han hunnit prata med elever på skolgården och i matsalen. Han söker inspiration till nästa Cirkusdeckarbok, som ska utspela sig i Kivik.

Stort tack för dessa inspirerande dagar, som gett våra elever ett rejält uppsving i sitt skrivande.