Berättelser i Dan Höjers anda.

Här kommer de berättelser som blev klara i tid.

Tre stycken skickade vi till Dan Höjer igår. Det var Melindas, Emma Ls och Emma Ws. Eleverna fick läsa alla färdiga berättelser och sedan rösta. Det står inga namn efter berättelserna.

Jag hade lite tekniska problem idag, därför kommer alla berättelser här nedan i en enda följd.

 Läs och bli skrämda!!

Miranda och Star

-Miranda. Ja, det är jag. Jag är 15 år gammal, brunt långt hår och blå ögon.

Mina föräldrar är skilda och har varit det sen jag var 3 år. Tanken var att jag skulle åka fram och tillbaka mellan mamma och pappa när jag fyllt 7 år. Men pappa har fortfarande inte hittat någonstans att bo. Å ärligt talat vet jag inte var han är överhuvudtaget. Så just nu bor jag hos mamma.

Klockan är fyra på morgonen och jag kan inte somna om. Så jag tar en tidning från en hög på golvet. Jag går upp när klockan hunnit bli sju.

Jag klär mig, borstar håret, tvättar ansiktet, borstar tänderna och sminkar mig lite lätt.

Det är maj och jag går i nian.

Första lektionen har vi matte med Nilla hon är ganska lik en kanin, långa framtänder, stora spetsiga öron och älskar morötter. Därefter har vi två pass svenska med Ingvar, rast, två pass historia, mat och sedan ett pass engelska.

På sista lektionen fungerade inget. Jag kommer verkligen inte ihåg nånting av hur man gör när man pratar engelska.

Efter skolan gick jag, Elin och Nellie till Bertils café. Dit går vi alltid efter skolan så slipper jag mamma som klagar över all sin ryggvärk.

Jag tar en kanelbulle och en kopp kaffe.

Det börjar bli mörkt och vi bestämmer oss för att gå hem. Elin och Nellie går en annan väg. När jag går min tysta väg hem hör jag något konstigt ljud. När jag vänder mig om för att titta ser jag en staty som pratar med mig. Jag tittar ner, på stenen under statyn står det Carl Abraham. Jag skyndar mig förbi och hör massor av konstiga ljud inifrån biblioteket. Jag tittar mot biblioteket och ser något konstigt, jo ett spöke! Jag springer så fort jag kan vidare mot det gamla mejeriet. Där andas jag ut en liten stund.

Jag går in i den gamla lokalföreningen. Där sätter jag mig ner i ett hörn en stund. Jag tar upp min telefon och ska ringa till mamma. Men då märker jag att telefonen är död.

Då hör jag något konstigt klampande. Jag tittar mig omkring och ser ett stort svart spöke, men det är ingen människa. Det är en häst.

-Hej, jag heter Star, säger hästen. Vad heter du?

-Jjjjj....aaaagggg heter Miranda, stammar jag.

När vi lärt känna varandra så får jag rida hem på Star. Det tar lång tid.

Efter en stund hör jag att klockan slår 12. Då ser jag också att alla träd, alla växter och alla djur börjar springa runt och skrika. De skriker:

-Vad gör ni här, demonerna kommer ju snart och tar er.

Jag och Star förstår ingenting men efter en stund ser vi ett stort svart hål komma upp. Det kommer också ut några svarta figurer därifrån som kan flyga.

Det är då jag förstår att allt bara är en dröm. Jag reser mig hetsigt upp ur sängen och tittar på klockan. Klockan är redan 07.55. Vi börjar om 20 minuter!

Tina Govu

Hej, jag är Tina Govu. Jag har alltid varit mobbad för att jag är svart. Jag har svart långt lockigt hår och är ganska mörk. Det här är min berättelse om hur de slutade mobba mig.

• Stick missfoster, sa Ylva.

Ylva är elak mot alla som inte är som hon. Hon och hennes kompisar Hanna och Kristin. De kallar mig en massa elaka saker som missfoster.

• Du hör inte hemma här, sa Kristin.
• Nä inte i Vinslöv i alla fall, sa Hanna.

Vinslöv det är här vi bor. Det är en liten by mellan Kristianstad och Hässleholm. Här finns allt, tågstation, blomsteraffär, klädaffär och pizzerior. Jag gillar det. Det är bara det att det finns många läskiga ställen, som det nerlagda mejeriet. När skolan är slut så hittar jag några tior i fickan, så jag bestämmer mig för att köpa en blomma till mamma. När jag kommer ut från Interflora så ser jag min storasyster Navy. Hon går med sina kompisar och ser mig inte. Jag följer efter. Jag gömmer mig smidigt bakom träd, buskar och stora stenar. De lutar sig mot hjärtat vid järnvägen. Det börjar regna. Jag springer in under mejeriets tak. Helt plötsligt blir det mörkt ute. När jag går längre in snubblar jag över något och skrapar upp händerna. När jag går längre in landar något som låter som en metallbit framför mig. Jag sätter mig ner. Det börjar åska.

En man går in i fabriken. Efter en stund skriker en flicka. Det låter som …..... Navy. Det hörs skott och skrik från andra tjejer. Navy hörs inte längre. Jag tittar försiktigt in i ett fönster. Hanna, Kristin och Ylva är också där och Navys kompisar. De är fastbundna med kedjor i var sin stol. Navy ligger på golvet. Mannen går in i ett annat rum. Jag öppnar försiktigt dörren. Jag ser hur mannen går ut en annan väg.

• Navy, säger jag med lite darr på rösten.
• Jag klarar mig, spelade bara död, säger hon.
• Men träffade han dig?, frågade jag oroligt.
• Ja här.

Hon håller upp armen och jag ser att han träffade henne på högra sidan av underarmen.

• Mannen sa att han skulle komma om en timme, sa Hanna
• Snilleblixt, säger jag och springer ner till smedjan som ligger på andra sidan av vägen.
• Vart ska du? Lämna oss inte, skriker de efter mig.

På dörren intill smedjan sitter en skylt där det står: Håll dig borta!

Jag sparkar upp dörren med våld. Den går upp. Jag tar en såg. Jag springer allt jag kan tillbaka in i mejeriet. Det tar bara några minuter att såga av kedjorna. Vi springer till närmaste hus där vi stöter på mannen. Vi brottar ner honom och ringer polisen som sedan griper honom.

Nästa dag står det i tidningen:

Tina Govu hjälte! Räddar vänner

och griper terrorist!

Tina Govu satt under taket till Vinslövs mejeri

när hon plötsligt hörde skrik och skjutande inne

från mejeriet. Mannen som länge varit eftersökt

i hela världen är nu gripen och döms till livstids

fängelse. Mannen som heter Nillo Nakka har

hjälpt flera terrorister i världen

Hanna Lindblad en av gisslan: En av gisslan skottskadades

-Det var hemskt men om det inte hade varit för lindrigt. Ingen annan

Tina så hade jag nog inte stått här i dag. Så skön att skadades men alla är

vara fri. Chockade.

Mordet i Silosarna

Stephany och Molly var bästa vänner, dom kalla varandra Steffy och Molle. Steffy hade brunt rakt hår och blåa ögon, fräknar och hon målade alltid sina naglar. Molle hade rakt blont hår och grön- blåa ögon och mörk blåa glasögon, hon hade fräknar och om hon fick välja själv så hade hon alltid slappa tröjor. Men Steffy hade helst tajta tröjor. Båda var 13 år gamla och gick i sjuan. Dom var ute och cykla när dom plötsligt såg en liten gul-vit katt som var helt mager och smutsig. Båda blev förälskade i den lille katten. Båda ville ta med sig katten hem så dom tog hem den till Molly. Tvättade den och gav den mat. Eftersom båda ville ha katten så singlade dom slant om vem som skulle få den. Molly vann och fick behålla katten. Steffy blev jättearg och sa:

• Jag vill aldrig mer se dig, för jag hatar dig.

Hon cyklade genast hem.

Nästa dag i skolan vägrade de att prata med varandra. Steffy pratade skit om Molly och sa att hon var en djurplågare. Steffy sa också att det var Molly som hade lagt katten där under ett träd och att hon sen fick dåligt samvete. Sedan tog hon hem den i stället för att kunna mata sin hund Hugo med katten.

Alla ville att Molle och Steffy skulle bli vänner igen. Men de vägrade. Till sist efter allt tjatande så bestämde de att de skulle träffas vid vid hjärtat och gå till silosarna.

Den helgen träffades de vid hjärtat lördag kväll klockan tio, då hjärtat börjat lysa. När Molle kom till hjärtat satt Steffy och väntade på henne.

De gick tillsammans till silosarna. Så att de kunde bli sams igen. När de kom fram sa Steffy:

• Förlåt att jag blev så arg för katten. Men den var så söt.
• Det är okej, svarade Molly.

De kramades, men då tog Stephany fram en kniv ur bakfickan och högg Molly i magen. Molly fick en stirrande blick och fick ingen luft. Hon började skrika men ljudet doldes av att bommarna gick ner vid tågrälsen.

Steffy drog kroppen över golvet. Hon hörde gnisslet från glasskärvorna som låg på golvet. Stephany gömde Molles kropp i något som en gång varit ett kontor. När hon vände sig om såg hon en kille som stod och stirrade på henne. Han hade antagligen sett allting.

Han börja springa och tog upp en telefon. Han ringde polisen och berättade allt han sett. Han sprang vidare och sprang ut på järnvägen. Han märkte inte att tåget kom och blev påkörd.

Steffy såg när killen blev påkörd och hon sprang bort till smedjan. Hon bröt upp låset och sprang in och gömde sig i ett kontor som fanns där inne. Det var kallt så hon använde de gamla kläderna som fanns där som täcken och kudde.

Nästa morgon vaknade hon av att någon bankade på dörren.

• Öppna dörren, det är polisen. Vi vet att du är här inne, sa en Polis

Steffy svara inte. När hon trodde att polisen hade gått så sprang hon ut genom bakdörren och hem till sin mamma som vänta i lägenheten. Stephany bodde med sin mamma och pappa i en sliten lägenhet. Molly bodde i ett stort hus som var gjort av rött tegel.

Dagen efter kom polisen tillbaka och såg att bakdörren till smedjan var öppen. Dom gick in och hittade rummet där dom hade sett en flicka. Där inne hittade dom en kniv.

Stephany var väldigt ledsen. Hennes mamma ringde till Mollys mamma och frågade om Molly och Stephany var vänner igen. Mollys mamma svara att Molly aldrig kommit hem efter i går. Hon trodde att Molly hade sovit över hos Stephany.

• Vet du var Molly är, sa Stephanys mamma
• Nej, när jag gick hem så gick hon hem igår, sa Steffy
  Sen ljög Steffy och sa:
  - Jag vet inte mer för jag sov över hos min pojkvän i natt.

Steffy ångrade det hon gjort och ville bara inte leva mer utan Molle. Hon började umgås med niorna. Hon började röka och ta droger. Sen blev det inte bättre av att hennes pojkvän Eric gjorde slut.

Då ville hon bara dö så hon försökte ta självmord. Hon tog en dunk bensin och hällde på bensinmacken, satte sig där och tände fyr. Men hon fick dåligt samvete och sprang hem precis när macken sprängdes.

Nu hade alla hört om hennes självmordsförsök och hon vägrade gå till skolan. Tre månader efter mordet hittade polisen kroppen där Steffy hade gömt den. En vecka därefter blev det begravning. Steffy gick självklart inte på begravningen. Hon hade alldeles för dåligt samvete eftersom hon hade mördat Molly. Stephanys mamma ringde och sa att Steffy inte kom för hon orkade inte vara på en begravning. Hon sörjde så mycket, så hon vägrar att äta och gå ut från sitt rum.

Tre veckor efter begravningen gick Stephany till skolan igen. Hon slutade också va med niorna och ta droger. Hon slutade också att röka. Hon började hänga med rätt folk, men hon glömmer aldrig Molly och det gnisslande ljudet som hördes när hon drog Mollys döda kropp över glasskärvorna som låg på golvet i silosarna.

Ett år efter mordet så kommer dom på att det var Stephany Hammar som mördade Molly Sandberg. Steffy får gå på många rättegångar och hon erkände att hon mördat Molly men hon ångrar sig jätte mycket. Hon fick bo på ungdomsanstalt men kom därifrån med hjälp av niorna som hon hängde med förr. Hon mådde mycket bättre efter två år men kunde fortfarande inte glömma vad hon gjort mot Molly och hennes sörjande föräldrar.

Hon fick tillbaka sin pojkvän och gick och la blommor på Mollys grav varje dag.

Morden på Furutorp

Det var en fin och varm dag i den fina lilla byn Vinslöv. Det var måndag och ett lik hittades i hjärtat vid Japhes. Det tyckte Anders var mystiskt. Han ringde till Erik.

Erik sa att han också tyckte att det var mystiskt.

-Vi åker dit, sa Anders.

- Ja men vi måste ringa till Kristoffer först.

Det tyckte Erik också att dom skulle.

Dom åkte dit allihopa. De såg att det fanns fotspår efter någon som varit där väldigt tidigt i morse. Det var då Lars blev mördad.

-Detta är helt galet sa Kristoffer.

-Tänk att det finns en eller flera mördare i byn.

Vi åkte till polisstationen. Där sa dom att vi kunde hjälpa dom att ta fast boven genom att lista ut vem det var som hade mördat Lars.

-Det vill vi gärna, sa jag till polischefen och han blev glad för att stadens bästa detektiver ville hjälpa honom att ta fast mördaren.

Vi gick till statyn som föreställer grundaren av byn Vinslöv.

Vi hittade inget men vi upptäckte att den var ihålig. Vi försökte att öppna den så att vi skulle få se vad som fanns där inne. Det gick inte så vi cyklade till polisstationen och sa att vi behövde hjälp.

När vi kom tillbaka till statyn försökte vi allihop med att bryta upp den. Det gick inte. Då sa jag:

-Det är lönlöst, vi kommer aldrig att få upp den.

Just då ramlade jag på en gren och statyn öppnades.

Det fanns en spak som vi drog i och en lucka i marken öppnades.

I hålet såg vi en trappa som vi gick ner för. När vi var nere fick jag ett slag i huvudet så att jag svimmade. När jag vaknade, såg jag en massa vapen runt omkring mig och jag var bunden i en stol.

Jag försökte ta mig loss men det gick inte.

Helt plötsligt hittade jag en kniv i min ficka som jag skar upp repen med. Jag gick ut ur rummet.

Jag gick ut i korridoren och såg en grupp med folk som alla hade var sitt vapen i handen. En av dom avfyrade ett skott mot mig. Han missade och jag började springa mot slutet av korridoren. Där såg jag en stege som jag klättrade uppför. Ett skott avfyrades igen och träffade mitt ben.

När jag kom upp befann jag mig i den gamla lokalföreningen. Jag visste nu att det fanns en maffia i byn. Jag gick till biblioteket för att hitta någon bok om en maffia. Men när jag kom dit hade det brunnit ner till grunden. Jag visste vad som hade hänt. Maffian hade satt fyr på biblioteket medan jag hade varit i rummet med alla vapnen.

Nästa dag var jag på sjukhuset och blev bedövad så att läkarna kunde dra ut kulan ur benet på mig.

När jag kom hem så läste jag i tidningen att det har begåtts mord på fyra elever på Furutorpskolan och skolan var bombhotad.

Jag cyklade till polisen för att säga att det finns en maffia i staden.

När polischefen fick höra detta blev han rasande. Han sa att han skulle fånga alla. Han frågade var deras högkvarter var. Jag sa att jag trodde att det låg under brandstationen.

Polisen ringde till det Svenska försvaret och bad om förstärkning. Vi åkte alla till brandstationen för att ta fast maffian, men dom var inte där. Vi började leta efter ledtrådar och vi hittade en igenmurad dörr. Militärerna släpade dit en vagn full med TNT som vi sprängde upp dörren med. Det var rummet som jag hade vaknat i. Där satt en medlem från maffian som höll i en knapp. Han tryckte på knappen och vi hörde ett brak. Det var från Furutorp.

Vi tog maffiamannen till stationen och försökte tvinga honom att säga var resten av maffian var. Han vägrade säga något.

Den natten drömde jag att jag var i rummet och såg maffian. Då kom jag på att maffian säkert gömde sig i den gamla lokalföreningen.

Jag tog genast min cykel och cyklade till stationen och sa vad jag visste.

Då såg jag att Kristoffer och Erik redan var där, för att lista ut var maffian fanns.

Jag skyndade mig att säga vad jag hade klurat ut.

Sedan åkte vi till den gamla lokalföreningen för att se om jag hade rätt.

Vi sprängde upp en dörr. Soldaterna började skjuta och där var maffian.

Vi tog alla till stationen och gav dom livstid fängelse. Sedan åkte jag hem och sov.

Nästa dag stod det i tidningen:

Mästerdetektiverna har gjort det!

Maffian sitter inne.

Sedan cyklade vi till Ica och köpte var sin glass.

Grusmysteriet.

Tobias var ute och gick. Han hade brunt hår, röd tröja, vanliga jeans och han var föräldralös.

Plötsligt när han gick förbi sandboxen vid brandstationen märkte han att där saknades ett sandkorn.

Tobias fick panik och sprang hem och darrade. Tobias hus låg bredvid kullen (Suran) och det var precis bakom skolan, så det var inte långt att gå.

Tobias bestämde sig för att ta reda på var sandkornet hade tagit vägen.

Han började leta vid den gamla lokalföreningen. Där såg han inget. Men när han gick ut såg han en igenmurad dörr med två metall pinnar som stack ut där uppe. Han tog tag i pinnarna och drog.

Inget hände. Det är nog inget speciellt tänkte Tobias. Men plötsligt öppnades en portal! Han steg in i portalen och kom till en mystisk plats som såg ut som i ett avlopp. Det stank som död råtta och han kunde höra vatten droppa från taket. Tobias var väldigt rädd. Sen fortsatte han framåt. Han märkte att han var under marken. När han gick längre fram hörde han att lava forsade någonstans och tillslut såg han ett fall av lava som rann ner i ett hål.

Plötsligt hörde han ett skratt och sen tog någonting tag i honom och kastade ner honom. Som tur var så kom han ner i hålet och inte i lavan. Han landade på något mjukt äckligt och slemmigt. Han testade att slå ner i marken och sen lät det som om ett monster skrek honom i örat.

Han sprang allt vad han kunde. Men det var så mörkt så att han inte märkte att han plötsligt ramlade ner från ett stup. Han svimmade och när han vaknade såg han att han var i fängelse. Plötsligt såg han sandkornet! Han tog det och sparkade ner väggen. Sen sprang han allt vad han kunde. Han hörde att någon jagade honom men det struntade han i. Nu såg han portalen 100 meter bort men det som jagade honom kom närmre. Han fortsatte att springa. Nu kunde han till och med höra saken andas och zoooom så var han inne i portalen och så var mysteriet löst.

Mysteriet med spöktåget

Hej jag heter Jesper, jag är 12år. Jag bor i slutet av Vinslöv. Jag har brunt kort hår, blå tröja, gråa jeans och svarta skor. Jag har matte nu och det är jättetråkigt.

Några timmar senare. Skönt att gå hem men jag undrar var Karl är. Han är inte sjuk och han är inte hemma. Men,

-Hej Alma. Hur har du det?

-Bara bra, hur så?

-Din bror är ju inte hemma. Är du inte ledsen.

-Jo jag är ganska orolig.

Alma är en klasskompis till mig. Hon har långt svart hår och blå ögon.

Vi gick till fontänen för att prata lite.

-Har du hört om spöktåget frågade Alma.

-Nej svarade jag.

Men när hon skulle berätta slutade vattnet spruta ur fontänen. Istället kom en kuslig dimma upp ur alla rören och slingrade sig fram till tågstationen. Plötsligt stod där ett mystiskt tåg och Alma bara stirrade.

-Spöktåget sa hon med darrig röst.

Jag räknade upp till 9 spöken. Sen körde tåget iväg och försvann. Efter det gick jag och Alma till smedjan. När vi kom fram såg vi en massa korpar runt smedjan. Alla korparna stirrade på oss med ögonen fyllda av hunger. Alla korparna flög mot oss. Jag kände hur deras näbbar hackade mot min hud och klorna slet av huden. '

-Vad håller dom på skrek jag.

-Jag vet inte sa Alma.

Jag letade i min väska om jag hade nåt att använda mot korparna. Då kände jag det jag behövde. Sprayflaskan jag fått av mormor. Hon hade sagt att den gör så fåglar inte kan flyga på en stund. Jag sprayade och en doft av salt spred sig och korparna slog i marken med en duns.

-Vad är det?

-En blandning mormor gjort!

-Men nu går vi innan dom kan flyga igen.

Men när vi kom in i parken såg vi 9 spöken och en av dom hade lockhatt.

-Vad är det ni vill frågade Alma.

-Inget. Vi är passagerare på spöktåget.

Och arbetar också ut vår ända kunde Carl Abraham Bergmans mörka sida. Finns det passagerare på spöktåget? Men Carl Abraham Bergman är ju Vinslövs grundare.

-Krax krax.

-Alma nu är det bäst vi sticker innan korparna kommer och använder oss som tuggodis.

Senare.

-Tur att dom inte kom ikapp oss.

Men alla blommor är döda. Konstigt Interflora har ju aldrig nån död blomma.

-Jag tycker vi ska ta reda på lite mer om Carl Abraham Bergman.

Nästa dag vid den gamla lokal föreningen.

-Hittat nåt?

-Nej du då?

-Samma här. Varför är det svårt att hitta nåt om Carl Abrahams mörka sida?

-Vet inte!

-Hjälp!

-Vad var det?

-Vet inte!

-Hjälp snälla hjälp mig nån!

-Det är Karls röst. Men var är han?

-Det kommer härifrån!

-Va? Det är ju ett jättelitet hål! Hur ska vi komma in?

Det är tillräckligt stort och vi har ficklampor.

-Men Karl vad har hänt? Du har ju en massa bitmärken överallt! Vad har gjort det här?

-Det var en råtta! En jätteråtta med skelett rustning! Jag försökte sparka den i huvudet men min fot studsade bara!

-En jätteråtta med rustning har aldrig hört talats som.

Nu när Karl är fri ska han vara på sjukhuset några dagar.

-Ska du verkligen vänta på spöktåget?

-Ja jag fick ju en fribiljett av spöket med hatten.

-Vad stirrar du på?

Alma pekade och Jesper vände huvudet mot den öppna tågdörren och såg en jätteråtta med skelett över kroppen. Jesper såg att ögonen var fyllda med hat. En liten kedja satt om halsen och hölls av Carl Abraham Bergmans mörka sida! Verkar som det är matdags.

-Anfall! Råttan öppnade munnen och hoppade på oss.

Snabbt tog Jesper fram flaskan och avfyrade en stråle saltvatten som träffade råttan mitt i munnen. Råttan föll stendöd till marken.

-Nej vad har ni gjort med min råtta.

Plötsligt försvann Carl framför deras ögon och spöktåget också.

Mysteriet!!!!

Det var en sen kväll i Vinslöv och Matilda var på väg hem från innebandy-träningen. Hon gick förbi statyn nere vid järnvägsstationen när det plötsligt rörde sig i busken. Hon sprang så fort därifrån så hon till och med sprang omkull en gammal man med käpp. Han lyfte sin käpp och skrek åt Matilda på något konstigt språk som hon inte förstod. Hon fortsatte att springa därifrån. När hon kom hem var det dags att gå och lägga sig så hon gick och duschade, borstade tänderna och tog på sig sitt nattlinne.

Nästa dag vaknade hon av att det skramlade nere i köket. Hon gick sakta ner men när hon kom ner till köket så var där tomt. Mamma och pappa var ju på jobbet så dom kan det inte ha varit. Matilda blev lite rädd så hon sprang upp och tog på sig sina kläder och sprang ut. När hon kom ut stötte hon på sin bästa kompis Amanda.

-Hej, skulle inte vi spela minigolf idag?

-Jo just det. Jag ska bara springa in och hämta pengar. Jag kommer strax.

När dom hade kommit in i Hedbergshuset gick dom ner i källaren och började spela. När dom var klara var det mörkt ute och dom skildes åt vid smedjan i Vinslöv. Matilda hörde något vid dörren, nästan som om någon skrapade på dörren. Hon gick närmre och såg skrapmärken på dörren och sen plötsligt dunkade det till i dörren. Hon flög bakåt och såg någon springa ut genom bakdörren.

Hon gick till sin pappas gamla jobb. Det låg bara över vägen och hette mejeriet. När Matilda gick där såg hon en massa krossade rutor och dörrarna knarrade. Plötsligt såg hon ett stort hål i vägen. Hon gick närmre och tog tag i en sten och kastade ner den för att se hur djupt det var. Det gick 10 sekunder, 20, 30 sekunder och pang så landade den på marken.

Hon vände hon sig om och såg silosarna som fanns uppe i taket. Hon såg det droppa blod. Matilda ville springa därifrån men samtidigt inte. Matilda bestämde sig för att samla ihop sina bästa kompisar och försöka reda ut detta mysteriet.

Matilda ringde till sin ena allra bästa kompis Amanda, men hon kom inte fram. Till sist gick det att komma fram till Maja och hon sa att Matilda kunde komma hem till henne och berätta vad som hade hänt. Matilda gick till Maja. När hon kom fram till Majas hus släppte Maja in henne. Maja sa att Matilda skulle gå upp på hennes rum och vänta, för hon skulle fixa något att äta. Matilda gjorde som hon sa och gick upp och satte sig i hennes säng. Hon tänkte ut vad de skulle göra för att lösa fallet.

Det ringde i Matildas telefon. Hon svarade och det var en man som pratade till henne. Hon visste inte vem det var som ringde till henne men hon lyssnade ändå.

-Halllåååååå!!

-Vem är det som ringer?

-Det behöver du inte bry dig om!

-Nehe då lägger jag på då!

-Vågar du det? För du vet dina kompisar som inte svarade när du ringde till dom.

-Ja de vet jag.

-Dom har jag här hemma hos mig!

-Det menar du inte! Hur ska jag göra för att få dom tillbaks??

-Du ska kolla huset mitt emot Majas.

-Du menar Sebastians hus?

-Ja det kan det vara.

-Mm sen då.

-Vänta lite det finns fler grejor du ska göra!

-Okej!!!

-Titta i garderoben!

-I Majas garderob?

-Det sa jag inte bara titta i garderoben!

Matilda gick sakta mot garderoben på Majas rum. Hon öppna den sakta. Där var ju ingen där inne mer än Majas kläder.

-Du ljög ju! Här finns ju ingen!

-Jag sa aldrig att jag var i din garderob.

Matilda vände sig om och kollade mot Sebastians hus. Ut ur hans garderob flög en man med en kniv i handen och en konstig dräkt på sig! Han stack ihjäl Sebastian med kniven mitt framför Matildas ögon. Mannen vände sig om och kollade på Matilda. Han tog upp telefonen och sa i hennes öra:

-Du står säker Mtailda. Tack vare din pappa!

-Vadå vad har hänt med honom?

-Jag och han har varit bästa kompisar i fängelset.

-Vadå fängelset? Han har inte suttit i fängelset. Han var på sjukhuset för att han hade fått en hjärnskakning.

-Då ljög han för dig!

-Var är han nu då?

-Han är i himlen för gott.

-VA!

-Han ville sluta med att gå runt och mörda folk. Det sa han till mig så jag sköt honom.

-Du är helt ….sjuk!

-Du kan säga vad som helst men jag tänker inte döda dig för det.

Matilda la på och gick ner i köket för Maja hade varit iväg ganska länge.

Hon öppnade skafferiet och då ramla Maja ut med en kniv i huvudet.

-Aaahhh, skrek Matilda!

Hon sprang till polisen och berättade allt som hade hänt. Polisen hittade hennes mamma och de sattes in på ett särskilt hem som vaktades av militärpoliser. Där levde dom tills de fick reda på att han som mördade Matildas pappa hade dött.

Mördaren hette Frans Bolur och var en fransk man som dog när han var 63 år. Av självmord stod det i tidningen.

När detta hände var Matilda 17 och mamman var 42 år.

Statymysteriet

Erik är ute och cyklar i Vinslöv. Det är så mycket läxor och saker man ska hålla reda på hela tiden så det är lugnande att bara ta en cykeltur. Erik cyklar till den gamla statyn som ska föreställa Vinlövs grundare Carl Abraham Bergman. Han läser texten högt och när han har läst färdigt ser han att det börjar glöda i ögonen på statyn. Helt plötsligt börjar samma ljus komma från en brunn som är närheten.

Varningssignalerna plingar ovanligt snabbt. Sen 5 sekunder senare slutar det. Erik blir så rädd att han ramlar omkull. Precis när Erik ska cykla hem igen ser han en explosion av samma ljus som förut från gamla lokalföreningen. Erik cyklar allt vad han kan dit. Han tittar in genom ett fönster. Det finns bara skrot där inne. Men Erik känner på sig att det är något konstigt som håller på att hända i Vinslöv.

Han ser ett litet hål i väggen. Erik klättrar in genom hålet. När han kommer in är det alldeles mörkt där. Men han ser ett litet ljus långt in i gången. Han kryper igenom hela gången och när han kommer fram så ser han att ljuset han såg var en liten glödlampa. Han går upp för en trappa och när han har kommit halvvägs så tittar han upp och ser att hela byggnaden är tänd. Märkligt, tänker han. Denna byggnaden har ju varit öde mycket länge.

Han går upp för alla trapporna och när han har kommit upp till högsta våningen ser han ett spöke med likadant ljus som alla märkliga ljusen han såg innan. Erik är så rädd att han inte kan röra sig. Men när spöket vänder sig om och tittar på Erik, inser han att han måste springa. Precis i det ögonblicket som Erik ska vända sig om och springa ser han spökets ansikte. Det är Carl Abraham Bergman. Men Erik bryr sig inte. Han vill bara komma ut ur byggnaden. Spöket jagar honom och han får tag i Eriks axel. Erik känner att han vibrerar. Men det gör bara att han vill komma ut ännu mer. När han kommer ut ur hålet märker han att det stängs. Erik springer till sin cykel och cyklar så fort han kan hem igen.

Nästa morgon är Erik jättetrött. Han har inte sovit någonting den natten. Erik har försökt att förklara för sina föräldrar men dom trodde inte på honom. Han var så klart livrädd för spöket. Men han är tvungen att lista ut vad som händer i Vinslöv. Erik kommer ihåg att det märkliga ljuset lyste i en brunn i närheten av statyn. Han går till brunnen och öppnar brunnslocket, men det finns inget där. Erik cyklar hem igen. Han försöker komma på hur han kan komma in i den gamla lokalföreningen. Eftersom hålet har stängts kan han inte gå den vägen. Han tänker på det hela dan. Sen kommer han på det. När han hade läst statyns text så hade allt ljus kommit. Erik cyklar ner till statyn och läser texten. Då händer samma sak igen. När det lyser i brunnen springer Erik dit. Nu när han lyfter på brunnslocket är det en hemlig tunnel där. Erik går igenom hela tunneln och han kommer in i en källare. Där ligger en massa pengar, cyklar, datorer, böcker och tre bilar.

Erik kommer på att han har läst i tidningen att det var jättemånga stulna grejer i Vinslöv. Det måste vara Carl Abraham Bergmans spöke som har stulit allt.

Erik springer upp för alla trappor och högst där uppe står han igen. Men den här gången är inte Erik lika rädd. Spöket skriker åt honom men Erik är inte rädd. Han frågar spöket varför han har stulit alla grejer. Carl Abraham Bergmans spöke säger att det är ingen som bryr sig om mig.

-Jag sitter i min staty och väntar på att någon ska läsa min text så jag kan komma ut, men ingen bryr sig. Det är därför jag har stulit alla grejer. Det var därför jag jagade dig igår. Jag ville inte att du skulle gå. Jag ville bara ha en vän.

-Men om jag blir din vän och läser din text så du kommer ut ibland. Lovar du då att sluta stjäla?

-Ja, sa Carl Abrahams spöke.

-Okej, då blir vi vänner, sa Erik.

Handen på hjärtat.

Hej, jag heter Lollo Nergedy. Jag kommer egentligen från Italien men jag blev adopterad hit till Sverige när jag var 3 år. Jag är 16 år och har en bästis som heter Maja. Jag ska berätta vad som hände för 3 år sedan.

-Men stick ut härifrån Fanny!

Fanny är 10 år och hon är min lillasyster. Mamma var på ett möte i Stockholm och skulle inte komma hem förrän om 2 dagar. Pappa var i Göteborg och skulle också komma hem om 2 dagar. Fanny skulle iväg till Nilla så Maja kommer hit om 1 timme.

-Jag sticker nu, ropade Fanny till mig.

-Okej ska du till Nilla nu?

-Ja, hej då.

-Hej då.

Nu var det bara jag kvar men jag går nog till Maja och ser om hon kan komma nu.

Jag låste dörren och började gå till Maja. Efter ungefär en kvart stod jag vid Majas dörr.

”Andersson” stod det på dörren. Jag ringde på klockan och det var Majas mamma Marie som öppnade.

-Lollo, sa Marie. Du vill nog träffa Maja?

-Ja tack.

Jag hörde Maja komma nedför trappan.

-Hej.

-Hej.

-Vill du komma till mig nu?

-Visst ska bara upp och hämta mina grejor.

-Okej.

Maja hämtade sina grejor och vi gick hem till mig. Vi lämnade grejorna hos mig och vi gick ner till byn och handlade glass. Vi satte oss på en hjärtformad fåtölj och där låg den, Handen på hjärtat. Vi undersökte handen och såg att det var en kvinnas hand.

-Maja kom du ihåg vad Harry sa till oss i skolan i fredags?

Vi gick till Carl Abraham Bergman.

-Han sa ju att Carl Abraham Bergman var en seriemördare och att det var 30 år sedan han dog och att det kommer att vara en otursdag för den som hittar handen!

-Det gjorde ju vi!

-Jag vet.

Vi tittade över till loppisen och såg ett huvud sticka upp. Vi blev rädda och sprang in till biblioteket. Vi läste några böcker och tog 2 böcker var och skulle låna. Silja som var bibliotekarie där var inte där. Vi kollade bakom disken. Där var det blodspår. Vi gick ut och kollade ut till Smedjan. Där såg vi att det var någon som kollade på oss. Vi gick dit och kollade men där var ingen. Vi gick bakom smedjan och kollade. Vi hörde att det var någon som sprang bakom oss för den sprang på glasskärvor. Vi kollade och såg en skymt av personen. Vi gick till det stora huset som var helt öppet bredvid smedjan. Vi hörde rassel vid väggen. Där hängde köttben. Det var ett fyrkantigt hål vid min fot. Där var ögon som kollade på oss. Vi blev rädda och gick där ifrån. Vi gick till parken och det började bli mörkt. En massa korpar satt i träden och skrek till varandra. Vi gick till stigen och började gå ut till byn igen. Det var lägenheter precis där vi gick. Vid sidan av lägenheten var det skrapor och repor. Vi kände på det och det kändes som om det var nyrepat. Vi sprang nästan hem till mig och såg att det låg en lapp på köksbordet.

Där stod det:

Kom till handen på hjärtat igen.

Vi vågade knappt gå dit men vi gjorde det iallafall. Det låg en ny lapp på Hjärtat. Där stod det:

Sätt er.

Vi gjorde det och efter 10 sekunder hoppade Mamma, Pappa, Harry, Fanny, Nilla och massa andra fram och ropade: April April.

-Hur kunde vi glömma den 1 April Maja, sa jag till Maja.

-Det vet jag inte Lollo.

Vi fick ett gott skratt och undrade hur de kunde göra alla blodspår, köttbenen och handen. Harry sa att det var enkelt. Det var bara att ringa en specialist som fick göra så att handen, blodspåren och köttbenen såg verkliga ut. Vi gick hem till mig och fikade. Det var en läskig men rolig dag.

Hjärtan

Zayn kommer ihåg varenda sekund av dagen då han såg hjärtat. I vanliga fall brukar han inte vara rädd, men att se ett riktigt hjärta på en plastfåtölj mitt i byn, det gick inte. Fåtöljen är röd och liknar ett hjärta.

Zayn hade varit ute och gått i byn och var på väg till hjärtat för att äta sitt godis. Han skulle möta sin bästa vän Drew där men han var inte vid hjärtat. Zayn tänkte inte så mycket på det förrän han kom hem och kunde ta det lugnt. För i byn vågade han inte va mer när det var mörkt. Det var ingen skola imorgon så han kunde inte se om någon saknades och ringa vågade han inte för tänk om någon okänd svarade och sökte upp honom.

Usch! Han hade bara drömt massa mardrömmar hela natten. Om att Drew var död, om att han själv var död, om att hans lärare ”påsen” var mördaren (han har typ utåtstående ögon som är helt blodsprängda), om att hela hans familj var döda. Men den sista går ju inte för det låg ju bara ett hjärta där... eller?

Men det kunde ju lika gärna vara ett djurhjärta. Såklart att det var ett djurhjärta, va töntig han var. Det var ju bara fantasin som lurade honom.

Han gick upp och åt frukost, men han fick inte ner något. Det där hjärtat var ju äckligt! Och varför skulle man lägga ett hjärta där? För att få andra att äcklas och bli rädda för att gå ut.

Han går och lägger sig igen och vaknar inte förrän väckarklockan ringer dagen efter. Idag ska han till skolan så nu börjar allvaret igen, nu måste han sluta tänka på hjärtat. Han ska till skolan och bara vara tyst men ändå snacka så mycket som vanligt (vilket är mycket), men inte om det. Han ska inte ens säga något till Drew. Han tar på sig sin blåa t-shirt och sina svarta, slitna jeans, borstade det axellånga svarta håret, tog en macka och sticker. Första lektionen är matte och det är lika med tråkig. Han kommer ingen vart och får massa läxa. Tre sidor matte + glosor + svenska + so + no = mycket. På slutet av skoldagen är väskan skittung, men Nils får skjutsa den eftersom att han har cykel och bor på samma väg som Zayn. Nils är snygg och har alla tjejer efter sig och allt han gör är skryter. Det är egentligen ingen annan än tjejerna som gillar honom. Men han kan vara schysst om man är själv med honom. Nu är han den coola killen med alla tjejer. De flesta tror att om de är med honom blir dom jättecoola. Han frågar om de ska hänga och Zayn har ju inget annat än läxa så det går väl bra om de gör den. Och genast blir Nils schysst och det går att snacka med honom. När det går förbi en tjej drar han sig i den tjocka lockiga håret. Zayn bara tittar på honom och skrattar. Han tittar tillbaka precis som om vadå.

På vägen får de gå förbi fåtöljen där hjärtat låg, men nu är allt uppstädat. Zayn stannar till och blir yr. Nils frågar vad det är men Zayn säger att det är okej och de fortsätter att gå. Tre minuter senare sitter de vid Zayns köksbord och äter, men Zayn är nästan helt borta igen. Tänk om det var Drews hjärta, han var ju inte i skolan. Men det hade väl stått i tidningen om han var försvunnen?

-Nu ser du så konstig ut igen! Sa Nils, du bara försvinner hela tiden!

Zayn svarade inte utan bara tittade ut genom fönstret.

De dukar undan och går till Zayns rum. Han plockar upp sina böcker och de börjar plugga. Nils säger att han inte har någon läxa men det är klart att han har, han vill bara inte göra den. Nils går hem vid 16.00.

Då kan Zayn gå ut för att kolla om det är något konstigt vid hjärtat. Han ser något springa över vägen men vet inte riktigt vad. Figuren springer i på biblioteket och sen ser jag inte mer för då kommer det något konstigt ljud från smedjan. Det låter som när en katt mjauar men värre. Eller kanske inte som när en katt mjauar utan när en katt skriker. Han ryser men fortsätter att gå ner till hjärtat. Bommarna går ner bakom honom.

Det låg ett hjärta där på fåtöljen. Idag igen. Men idag sprang han inte för livet utan stannade för att kolla. Visst det var ju riktigt äckligt men han måste. Hjärtat låg på exakt samma ställe som igår. Men varför låg det inget där när både Zayn och Nils gick förbi? Han provar att gå in på biblioteket eftersom att han vet att det är öppet och för att han såg figuren springa dit. Det är låst men en bibliotekarie kommer och öppnar för honom. Det är den snälla och glada bibliotekarien som öppnar. Men idag är hon ganska sur och hon ser rädd ut. Zayn frågar om hon sett något konstigt. Men då säger hon inget. Då blir Zayn ännu mer rädd. Tänk om det är en söt blondin som går rundor och mördar folk! Usch! Så får han inte tänka, han behöver ju inte ens lägga sig i. Polisen vet nog vad som händer, de har nog tagit mördaren.

Han går och lånar VM-sommar sen drar han hem.

Drew var inte i skolan dagen efter heller och inte resten av veckan heller. Han svarar inte i telefon eller på sms. Men det kan ju vara någon från någon annan klass som har dött, eftersom det är en borta från varje klass. Men det är ju lika hemskt ändå. Zayn går ensam hela tiden för Nils vågar han inte gå till och fotboll pallar han inte. Han sköter skolan och slipper läxor men när han kommer hem är han som om han inte sovit på flera dagar. Han går ner till hjärtat varje kväll och varje kväll ligger där ett hjärta, men aldrig när han går hem från skolan.

Två veckor går, tre veckor går och när det gått fyra veckor står det i tidningen att en Amanda Johansson i åttan, klassen över Zayn, har försvunnit och hittats död vid den gamla lokalföreningen (silosarna). Amandas föräldrar visste att hon inte var så livsglad, men de trodde aldrig att hon skulle begå självmord. Och ingen kunde fatta att det var hon eftersom hon var den gladaste, snällaste, coolaste, snyggaste och smartaste på hela skolan. Dagen efter att det hade stått i tidningen var alla tillbaks i skolan. Zayn berättade för Drew om hjärtat och om vad han trodde, men han visste att hjärtat hade varit i Amandas kropp när polisen hittade henne.

På kvällen när han skulle gå och lägga sig satt det någon i hans säng. En lång, smal blondin med långt hår. Hon vände sig om. Det var Amanda som satt i sängen och log.

-Men, men, men? Stammade han.

-Nej, jag lever inte och ja, du ser rätt, sa hon glatt.

Vad gör hon här? Hur kan hon vara här?

-Hur kan du sitta här?

-Det är min ande som kom för att berätta sanningen för dig, svarade hon.

-Okej?

LÄSKIGT!

-Kommer du ihåg det hjärtat som låg på hjärtat?

Zayn rös.

-Det var mitt!

Hur?

-Snälla prata! Jag gillar din röst!

-Mm!

-Jaja, bättre, sa hon, jag la mitt hjärta där och visste att det bara var du som kunde se det.

-Men varför la du hjärtat där?

-Det var mitt försök att berätta att jag älskar dig!

Han rodnade.

-Jag tänker gå nu och jag lovar att tänka på dig. Kan du vara snäll och tänka på mig också?

-Okej! lovade han.

-Tack!

-Varsågod.

-Säg inget till någon, viskade hon.

Sen böjde hon sig fram och pussade honom på kinden sen försvann hon.

Dagarna efter var nästan allt som vanligt med Zayn. Han tänkte på Amanda precis som han lovat, men han var inte alls frånvarande. Zayn och Drew började hänga med Nils. Nils slutade vara det allra coolaste och började spela fotboll med Zayn och Drew istället.